Klicka på lämpligt (olämpligt?) band!

...fast det funkar inte med alla band än...

 

Band som tillhör det förflutna som inte går att klicka på:


Assorted Nuts: Tomas Walter och Magnus Fors leker med en gammal rullbandare


Conflict: Tomas Walter och Magnus Fors startar band med kanadensisk utbytesstudent som bara spelar countrybas samt en trumslagare som äter pizza utan tomatsås och ost.


Doktor Glas: Conflict byter namn, trummis och basist. Björn Fryklund, meriterad Freak Kitchen-trummis, spelar bas. Barfota. Mattias Enberg trummar, ersätts av Björns bror Tony Fryklund. Keyboardisterna kom och gick: först Magnus, sedan Kicki Hjelmblink, följd av Markus Hedelin och slutligen Katariiina Åström.


Censouls: Jättemånga personer i ett skolband som spelade musik i stället för att vara med på friluftsdagar.


Hard Work Production Band: En gång i tiden kompband till Mattias Holmgren som elvaåring.


Three More Than Jesus: Återigen ett band med Magnus Fors inblandad. Satordoftande rock med hårtslående och envisa Vesa Arokivi på trummor. Hasse Eriksson på bas från början, ersattes av Jimmy Karlsson, svart Mustang.


The Blob: Manchesterpop med Peter Fisk på trummor, Per Olsson på gitarr och sång, Matts Andersson på bas. Vila i frid, Matts, jag saknar dig!


Bad Penny: Det var från början meningen att Markus Hedelin och jag skulle bränna av våra låtar live med en trummaskin, men den gick sönder. Som tur var fanns Björn Fryklund i publiken. ”Vill du spela?” sa jag. ”Har jag hört låtarna?” svarade Björn. ”Nej”, sa jag. ”OK!” sa Björn och satte sig bakom trummorna...


Maskin: Jodå, Magnus Fors var med här också. Lars ”Eraser” Johansson spelade skrot och samplingar, Niklas Herrström på bas.


Belsebubs Orkester: Nämen inte är väl Magnus Fors med? Jo! Och Leif Karlsson på trummor, Magnus Magnusson på bas.


Nipple Garden: Det var väl jag och Anders Ramsell på bas som var den fasta punkten tror jag. Vi hade nån slags låtstruktur, och så körde vi på bäst vi kunde. Fredrick Berntsson trummade ibland, annars var det Björn Fryklund. Henrik Emilsson var med och sjöng emellanåt, och vid ett tillfälle tog vi in en norrlänning på gitarr. Kul var det! Geléhallon slängdes! Nån blödde som regel efter ett par låtar.


Walter Börjessons Orkester: Coverband som började sin bana på Kåren i Karlstad i duoform. Fredrik Börjesson stod för gitarrspel och bra sång, jag spelade bas och sjöng annan sång. Vesa Arokivi trummade en gång, Anders Gunnarsson trummade vidare efter honom. Många Västkustspelningar, ofta med en barnota som var högre än gaget. Budapest hann vi också med att spela i.


Môra-Per: Ett halvårs vikariat när Perra Eriksson reste jorden runt. Adde och jag lyckades få upp Borlängepolisen på hotelltaket strax efter att vi ringt och väckt Gry Forsell.


Parking Lot: Poprockband med Krister på trummor (eller Robin Duvald heter han visst. Men han hejar på Färjestad, så han kan gott heta Krister), Lisa Nyström (numera Walter, you do the math), Adde Johansson på gitarr. Fredrik Uvefalk ersatte Adde på de sista spelningarna innan bandet lades ner.


The Hellawalter: tvåhundraåttikilometeritimmengaragerock med kort karriär. Niklas Nord på trummor, Kåre Timmermann på bas, Jolene Fredricson på gitarr på två rep. Spelade in och mixade debutskivan ”Greatest Hits Pt 1”, 12 låtar, på under 12 timmar. Bandet lades ner, The Random Victims startade i stället. Samma folk, samma låtar. Fast snabbare.